The Greatest

The sparks of electricity within us when we collide
The Greatest
The undeniable force that connects us
The Greatest
The passion spreading like a wildfire
The Greatest
The need to claim your body and mind
The Greatest
There has been others but none compare to you
Because you are The Greatest

The remembrance of us

Sometimes I wonder if what I felt for you was real
And then I see you
Sometimes I doubt that it felt as real to you
And then I heard you
Sometimes I wonder what could have been 
But then I remember

Just because I love you does not mean you love me back
Just because I want a ”yes” does not mean you will not say no”
Just because I feel it does not mean you feel it too

Just because I believe in us does not mean we cannot crack
Just because I want you to stay does not mean you will not go
And just because I dream it does not mean it will come true

Sometimes I wish I could not feel
So I could see you
Sometimes I wish I would not care
So I would hear you
Sometimes I wish there was a future
Without the remembrance of us

To fall

To fall for another human being is the freest fall. The most uncontrolled, the most illogical, and at the same time logical, thing to do when another human hits you so recklessly. There are no safety lines. There are no airbags when feelings of love blows up our inner control tower. Then we stand completely defenseless. At our most vulnerable. How terrifying and divine is it that someone can make us lose our footing so fast that we barely feel the tremor before the ground shatters underneath us?   

I wasn’t even supposed to fall. I didn’t want to. I told myself I wouldn’t. It happened too fast. I wasn’t ready. You are not my saviour, not my quick fix. You are not my one and only. You’re not mine and you don’t want me to be yours. You’re not ready either. Still, I fell. Still, I feel. And I don’t want to. Not yet.

Falling so that all you can remember when your head hits the pillow is the other person’s scent. To be given only a finger and making in into a whole arm. To let the obsession take over and to gratefully devour everything you’re given. To miss what has not yet been and to glorify yesterday. To want to rest in the other person’s perfections. To be hypnotized by their words so that the only thing you hear is all the good, everything you’ve longed to hear. 

To fumble around in feelings that projects dreams of an us. To patch up the pieces that remains when no one cushioned the fall. And isn’t it crazy how astonishingly we can fall over and over again? It’s what drives us, and destroys us. It’s the torture, and the reward. It’s the fall, that hurts so gravely, that makes us feel so alive. How life is for real. 

(Att falla – translated into English)

Höstsonett

(Från 2009)

Trädens vackra löv som mot  marken falla

Sommarens tid är så ett minne blått

Tack för alla varma dagar vi fått

Här står jag nu med mina fötter kalla

Huttrandes under himlens alla tårar

Skyddad endast av cykelställets tak

Får jag minna om höstlig bittersmak

Och jag tänker tankar om tidiga vårar

Oktober och bara en höstmånad kvar

Och sen kommer vintern si silande klar

Låter sen milda vårvindar vina

Solen strålar och blomsterknoppar slår ut

Tiden för raggsockor och kängor är slut

Då äntligen kan mina fötter tina

Left

(From 2010)


I broke down the wall

And scarified my soul

For you I stole the tears of heaven

And gained nothing but empty words

The blindness of my eyes 

Has kept me from the light of life

And my speechless mind

Has left for you the secret of my heart

Det krävs mod

(Från 2011)

Om jag bara vågade. Om jag bara vågade skulle jag säga allt det där som skulle kunna få dig att se mig. Jag skulle säga att jag älskar ditt leende. Att du doftar underbart och att dina ögon borrar sig in i mig vid varje blick du ger mig. Att jag älskar hur du fingrar med pennan när du ska koncentrera dig. Hur jag älskar din nördighet kring det som engagerar dig mest. Och hur jag glömmer att andas när vi är i samma rum. Att tiden har stått still trots att det var längesen vi sågs. Att spänningen mellan oss är så intensiv att jag undrar om du också känner av den. Att jag kommer ihåg exakt hur du såg ut första gången vi möttes. Och att jag fortfarande bli lika nervös och pirrig i kroppen när jag ser dig.

Jag skulle se in i dina ögon och säga att jag ser DIG. Att jag letar efter ursäkter för att få vara nära dig. Att jag vill veta allt om dig. Vem du var då, vem du är nu och vem du vill vara. Jag skulle säga att varje gång jag tänker på dig så kan jag inte låta bli att le. Jag skulle säga att jag blir alldeles varm inombords av att höra ditt namn. Att varje nerv i kroppen vibrerar vid tanken på dig. Att det värker så att det gör ont när jag våndas över att det inte är vi. Om jag bara vågade säga allt detta till dig. Om jag bara hade mod att ta steget. Om jag kunde visa dig så skulle du kanske förstå. Förstå hur mycket jag tycker om dig. Hur mycket jag vill ha dig. Hur mycket jag älskar dig. Och hur mycket jag är din.

Spegelbild

(Från 2011)


Jag vill kunna se mig själv i någon. 

En verklig spegelbild.

En reflektion av kött och ben.

En avbild av mig.

Som jag är en avbild av den.

Vi delar spegel du och jag.

Två speglar med samma avtryck.

Vi tänker samma.

Vi är samma men inte samma.

Jag ser mig själv i dig. 

Så som jag kan se dig i mig.

Jag gråter när du gråter.

Du skrattar när jag skrattar.

Vi är varandras avtryck.

Så nära som man bara kan komma.

Står vi i varandras speglar.

För min avbild har ingen skugga.

Hopplöshet

(Från 2012)

Utfryst och glömd

kvar på samhällets tunna linje

Ensam och tom

Bottenskrap i mörker utan ljus

Lämnad och förstörd

Att vandra på botten av mig själv

Att förfrysa för att sedan tinas upp

Och bli begraven i en jord för allmänheten

Galen, känslokall, otacksam

(Från 2011)

Vad är galenskap?

Är jag galen?

Man klöser och skriker

om man är galen

Finns det ett mönster?

Är jag en del?

Man måste följa strömmen

om man är frisk

Vad är kärlek?

Har jag varit kär?

Man har en pirrande känsla

om man är på riktigt kär

Vad är döden?

Är jag rädd för den?

Man måste våga leva

om man inte ska dö

Vad är lycka?

Är jag en lycklig människa?

De kallar en bortskämd

om man inte upplevt lycka

Ska jag kallas galen, känslokall och otacksam? 

Är det rätt benämning på en människa som jag? 

Är det vad jag är?

Längtan

(Från högstadiet)

Varför ser du mig inte

Försök inte blunda

Jag vill att du ska se mig

Titta på mig, se mig

Jag vill att du ska förstå

Ta på mig, känn mig

Jag vill att du ska veta

Hör mig, lyssna noga

Jag vill röra vid ditt hjärta

Så som du rör vid mitt