Captions

Det krävs mod

6 October, 2021 / Captions, Swedish / By

(Från 2011)

Om jag bara vågade. Om jag bara vågade skulle jag säga allt det där som skulle kunna få dig att se mig. Jag skulle säga att jag älskar ditt leende. Att du doftar underbart och att dina ögon borrar sig in i mig vid varje blick du ger mig. Att jag älskar hur du fingrar med pennan när du ska koncentrera dig. Hur jag älskar din nördighet kring det som engagerar dig mest. Och hur jag glömmer att andas när vi är i samma rum. Att tiden har stått still trots att det var längesen vi sågs. Att spänningen mellan oss är så intensiv att jag undrar om du också känner av den. Att jag kommer ihåg exakt hur du såg ut första gången vi möttes. Och att jag fortfarande bli lika nervös och pirrig i kroppen när jag ser dig.

Jag skulle se in i dina ögon och säga att jag ser DIG. Att jag letar efter ursäkter för att få vara nära dig. Att jag vill veta allt om dig. Vem du var då, vem du är nu och vem du vill vara. Jag skulle säga att varje gång jag tänker på dig så kan jag inte låta bli att le. Jag skulle säga att jag blir alldeles varm inombords av att höra ditt namn. Att varje nerv i kroppen vibrerar vid tanken på dig. Att det värker så att det gör ont när jag våndas över att det inte är vi. Om jag bara vågade säga allt detta till dig. Om jag bara hade mod att ta steget. Om jag kunde visa dig så skulle du kanske förstå. Förstå hur mycket jag tycker om dig. Hur mycket jag vill ha dig. Hur mycket jag älskar dig. Och hur mycket jag är din.

She

14 August, 2021 / Captions, English / By

She pretended to sleep so that when the woman said goodbye she didn’t have to respond other than mumbling a silent ”Yes. Love you. Bye”. It was true though. She loves her. At least it feels like she does. What they have is real and she knows she couldn’t possibly find someone who makes her happier. She can’t picture a life without her. She listened for the sound of the steps as the woman walked down the stairs. She could hear the door closing and keys turning the lock. The car starts and drives off. She was gone. And her day just began. 

She got up and put her robe on. For the thousandth time, her feet automatically stepped into the slippers. It was cold and she would rather have stayed in bed, but she really needed to pee. The release gave her instant satisfaction. She could breathe normally again. She let her hands soak in the warm water before thoroughly drying them on a towel hanging next to the sink. The floor squeaked underneath her feet as she walked along the landing and down the steep stairs. 

She opened up the curtains and welcomed the sun on her face. For a minute she forgot how cold it was. If she closed her eyes she could imagine herself lying on a beach somewhere far away from the winter chill, just for a second. The moment was gone. She hurried into the lounge, curled up on the sofa and pulled the blanket up to her nose. She could write a case study on the ceiling by now. Her eyes waters and eventually she knew would have to take her eyes off it. For how long has she been lying there staring? She gazed at the clock on the wall. Two and a half hour. Only seven hours left.