Tomma gator

Utblåsta på liv är dom

Gatorna som förr tillhörde oss

Det som en gång var vi

nu en grå sörja

av minnen

Tomheten ekar

i luften som ingen vågar andas

just nu finns inte vi

vår existens är ett minimum  

jag 

och du 

När världen blöder våra tårar

och ingen tröst går att finna

stå upp

ligg ner

orka

ge upp

Försvinna för att inte förgöras

Förödelsen är stor i vår lilla stad

syns inte

finns inte

märks inte av

Invänta det önskvärda

förvänta det inkonsekventa

inburad

grundlurad

Vem bär det yttersta ansvaret

när allt hopp är urdrucket?

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *